Javascript är inte påslaget i din webbläsare. För bästa användning av webbplatsen, rekommenderar vi att aktivera Javascript.

Uniformen då och nu

Polisen uniform har alltid varit blå, en färg som står för makt och rikedom. Men polisens uniform och utrustning har förändrats mycket under de senaste 150 åren.

Olika polisuniformer från förr i tiden.

Från vänster till höger: Kvinnlig polis i M/74-uniform, uniformering för konstaplar vid regn och vintertid 1925, kronolänsman 1918, långrock som användes i mitten på 1800-talet och även kallades syrtut. Bild: Polismuseet

Stadens polis

Polisreformerna under andra halvan av 1800-talet skapade en ny yrkesgrupp, poliskonstaplarna. Det var viktigt att ge poliskonstaplarna en egen identitet och därför fick de en enhetlig klädsel: uniformen.

Som ytterplagg användes en långrock med två rader av knappar, en så kallad tvåradig syrtut. Knapparna var förgyllda och dekorerade med stadsvapnet. Rockens v-ringade knäppning i kombination med den mörkblå färgen på tyget signalerade myndighet och makt.

Uniformen kunde se olika ut i olika städer. Ofta var utseendet inspirerat av den militära uniformen eller tidens mode. Vid 1800-talets mitt användes käppi, en franskinspirerad huvudbonad. Vid seklets slut ersattes den av den tyska pickelhuvan (se bilden). Kombinationen syrtut och pickelhuva eller hjälm är från 1890-talet och användes fram till mitten på 1920-talet. Beväpningen var sabel.

Landsbygdens polis

På landsbygden bar kronolänsmannen en tvåradig uniformskavaj av mörkblått kläde med förgyllda knappar med länets vapen. Som huvudbonad användes en mössa med guldgalon och förgyllt länsvapen.

Fjärdingsmannen arbetade nära medborgarna, lite som dagens närpoliser. Han bar oftast skärmmössa till civila kläder. Det sägs att fjärdingsmannen ansågs vara en "vanlig medborgare" när han inte hade sin mössa på sig. Ibland försökte personer därför få av honom mössan för att han skulle kunna betraktas som vanlig och någon som det var fritt fram att ge sig på.

Enhetlig uniform från år 1926

Ett nytt beklädnadsreglemente år 1925 skrev att polisen i polisdistrikten skulle ha enhetliga uniformer med skärmmössa och enradig vapenrock, men de skulle behålla sina lokala knappar. Det nuvarande mössmärket som polisen har består av lilla riksvapnet som togs fram till 1954 års uniform. Den sista uniformen i traditionellt snitt kom år 1974.

Dagens polisuniform som infördes år 2004 är en ren arbetsuniform som består av flamsäkra byxor, mörkblå pikétröja med axelklaffar och polisvapen på vänster sida. Till uniformen hör också en båtmössa med polisvapnet och ett bälte med den utrustning som polisen använder i sitt arbete som yttre befäl. I bältet finns plats för till exempel polisradio, batong, ficklampa, handfängsel, pepparspray samt pistol av märket Sig Sauer.

Skyddsutrustning och specialutrustad insatsstyrka

Stora brister i polisens utrustning avslöjades efter att polisen förstatligades år 1965. Rikspolisstyrelsen tog år 1969 fram en komplett skyddsutrustning som bestod av stålhjälm med visir och kroppsskyddsväst. Beväpningen var försvarets kulsprutepistol.

Utrustningen användes i samband med Norrmalmstorgsdramat och Västtyska ambassaddramat på 1970-talet, men man konstaterade att den var tung och opraktisk. Erfarenheterna främst efter ambassaddramat år 1975 visade att polisen hade behov av en specialutbildad och specialutrustad insatsstyrka. Därför omorganiserades piketen år 1979, för att kunna möta gisslansituationer och terroraktioner.

Nationella insatsstyrkan, NI, bildades 1991 med huvuduppgift att bekämpa terroraktioner. Deras uniform består av overall, skyddsväst, hjälm, hörselskydd med headset, skyddsglasögon och ansiktshuva. Beväpningen är pistol Sig Sauer, kulsprutepistol MP5 och som förstärkningsvapen Heckler & Koch G36.

Till toppen