Polisens utrustning
I polisens utrustning ingår mycket. Till exempel polisradio, ficklampa, pistol, expanderbar batong och handbojor. I all yttre tjänst används skyddsväst. Men så har det inte alltid varit.
Fram till slutet av 1800-talet använde polisen visselpipa för att kommunicera och påkalla hjälp från kollega. Bild: Noomi Riedel
Innan telefonen fanns var det besvärligt att larma polisen. Den som behövde en polis fick gå till en polisstation eller försöka få tag i en poliskonstapel på linjepatrullering. Konstapeln patrullerade enligt ett visst schema på förutbestämda gator, linjen. När man väl hittat en station eller en polis var det ofta för sent.
Fram till slutet av 1800-talet, då telefonnätet byggdes ut, var signalpipan polisens enda kommunikationsmedel. Signalpipan var en visselpipa, som man använde för att kommunicera och påkalla hjälp från kollega.
Från blinkande lampor till radiobilar och Rakel
I Stockholm infördes 1930 ett bevakningssystem med poliskiosker och gula signallampor placerade utmed linjen. När lamporna blinkade skulle konstapeln ringa upp polisstationen från kioskens telefon. Med samma telefon kunde också allmänheten larma polisen.
När radiobilarna sedan infördes på 1930-1940-talen kunde polisen åka på larm dygnet runt över stora områden. I samband med att polisen blev statlig 1965 kom ett rikstäckande radiokommunikationssystem, System 70, som gjorde det möjligt att nå varje polisman på fältet. Systemet var analogt och lätt att avlyssna.
Idag använder polisen ett digitalt radiokommunikationssystem som heter Rakel. Med Rakel kan polisen kommunicera med bland annat ambulanssjukvården, kustbevakningen och tullen.
Polisens beväpning förr
Den uniformerade polisens huvudbeväpning var sedan 1800-talets mitt sabeln. I början lånades beväpningen från militären. Den traditionella polissabeln infördes på 1890-talet. Polisrytteriet hade fram till 1950-talet sabel av kavalleriets modell.
När polisen började använda motorfordon bestämdes det att förutom sabel och batong, skulle pistol användas vid radiobilarna och vid pikettjänst. Vid patrulleringstjänst som började efter klockan 18 skulle alltid pistol bäras. Beväpningen bars i ett sabelkoppel av svart läder.
När polisen förstatligades 1965 ersattes sabeln, som använts i mer än 100 år, av ”batong, handfängsel, pistol med snodd och hölster samt koppel”. Det svarta sabelkopplet byttes i samband med det ut till ett vitt koppel med reflexer.
Polisens beväpning idag
Den nuvarande polisuniformen är en arbetsuniform. Beväpningen bärs i ett bälte så att den lätt kan kommas åt. Huvudbeväpning är pistol Sig Sauer, OC-spray (pepparsprej), expanderbar batong och handbojor.
