Aspelinfallet - tandläkaren som försvann

De kakelugnsluckor som Polismuseet har i sina samlingar har en central roll i Aspelinfallet som Polisen löste 1964.

Den 25 juni 1962 gör direktör G en polisanmälan. Anledningen är att han sedan slutet av april inte kunnat få någon kontakt med sin gamle studiekamrat, tandläkaren Robert Aspelin, född 19 augusti 1893. Direktör G befarar att Aspelin blivit sjuk och kanske ligger död i sin bostad. Polisen tar sig in i Aspelins hem, som är ostädat och skräpigt. Det ser ut som att han har lämnat bostaden omkring den 19 april, enligt sista bladet på väggalmanackan.

Aspelins personlige bankman misstänks

För att få insyn i Aspelins ekonomi tar polisen initiativ till att en god man blir förordnad för honom i januari 1964. Aspelin är försvunnen men inte dödförklarad. Gode mannen tar kontakt med Handelsbanken, som har förvaltat Aspelins pengar. Han blir hänvisad till bankjuristen Vilhelm Rodius, som är Aspelins personlige bankman.

Vilhelm Rodius meddelar att Aspelin inte har några tillgodohavanden på banken. Aspelin har tidigare fått ärva sin syster, men nu visar det sig att hans konto i det närmaste är tömt på pengar. 

Vilhelm Rodius blir nu föremål för polisens intresse då han nyligen köpt en stor herrgård i Örsundsbro nära Enköping som han saknar medel till. Bland Aspelins papper finns uppgifter om att han lämnat över pengar till Rodius.

Bankmannen grips

Den 7 juli 1964 grips Rodius. Han erkänner att han har försökt döda Aspelin genom att knuffa honom i en trappa den 1 februari 1962, men att han därefter fört Aspelin till sjukhus med en skallskada.

Polisen får fram att Rodius några månader senare, den 19 april, har slagit Aspelin medvetslös med en träpåk i Rodius bostad på Drottninggatan 95 D. Därefter har han styckat och eldat upp kroppen i tre kakelugnar. Rodius erkänner också att han har förskingrat Aspelins pengar. Han döms till livstids fängelse.

Rodius uppgift att han bränt kroppen i tre kakelugnar ifrågasätts av polisen som därför ordnar med provbränning av en gris.

De kakelugnsluckor som visas på bilden är hämtade ur Polismuseets samlingar och kommer från Rodius bostad. Huset hade rivits när Rodius greps drygt två år efter mordet på Aspelin.