Normaliseringsprocessen förklarad - våld i nära relation (steg-för-steg)

Polismuseet har tillsammans med polisen tagit fram filmen som beskriver den normaliseringsprocess som gör att den som är utsatt gradvis accepterar allt grövre kränkningar, hot och våld samt bortförklarar dessa för sig själv.

Vad är okej och vad är inte okej? Och vad ska man göra om man själv eller någon man känner är utsatt för våld i sin relation? Eller ifall man själv eller en kompis utövar våld?  Det är inte okej och det kan vara brottsligt. Det finns hjälp att få. Men det kan vara svårt att lämna en destruktiv relation, helt enkelt för att man inte riktigt märker att man hamnar i den.

För årskurs 7-9, gymnasiet och vuxenutbildning

Detta material består av en film och en lärarhandledning med reflekterande frågor som kan användas i samtal med elever i grupp eller enskilt. 

Lärarhandledning Johan och Eva - om våld i ungas relationer (pdf, 395 kB)

Filmen om Johan och Eva

Normaliseringsprocessens tre faser

För en person som är förälskad och lycklig är det svårt att upptäcka de första tecknen på att den älskade kommer att bli verbalt eller fysiskt våldsam. Därför är det oerhört viktigt att känna till alla varningstecken på misshandel i ett förhållande.

Normaliseringsprocessen har tre faser, kontroll, isolering och växling mellan värme och våld:

1. Kontroll
   Mannen kontrollerar kvinnan alltmer. Han kanske kritiserar henne men menar att han bara vill hennes bästa. Han ger små "tips" hur hon ska sköta sitt liv, han har synpunkter på vilka hon pratar med och hur hon klär sig. Han är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och han kanske skjutsar henne till och från olika aktiviteter och till och från jobbet.
   
   Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, "gullig" svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och kompetent mannen själv är. Han kanske inte vill umgås med kvinnans vänner av olika skäl och försvårar för henne att träffa sina nära och kära. Paret kan alltmer umgås med mannens släkt och vänner, medan kvinnan tappar sitt egna sociala liv.
   
   Så trappas våldet upp. Om mannen inte är fysiskt våldsam kan hans verbala våld vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik eller ignorerande i syfte att bestraffa. Han kanske håller kvinnan vaken om nätterna med flit för att bryta ner henne psykiskt, han kanske mer öppet saboterar hennes relationer med andra eller kallar henne för nedsättande ord på ett sätt han inte gjort innan. Det kan också bli så att mannen slår kvinnan för första gången. Detta kan ha föregåtts av knuffar, puttar eller vandalisering av möbler och föremål, som ju också räknas till fysiskt våld.
   
   Nu har mannen på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över kvinnan.

2. Isolering
   Under fas två börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att mannen slår kvinnan, eller att han ständigt kritiserar hennes vikt och klädsel är saker som skulle ha varit omöjligt för mannen att göra i början av förhållandet. Kvinnan hade förmodligen lämnat honom om han betett sig så pass illa alldeles i början av relationen. Men nu har alltså gränserna för vad som är okej flyttats.
   
   Kvinnan anpassar sig till mannens våld, och hon gör det eftersom våldet introducerats så pass långsamt i relationen. Kvinnan anpassar sig även för att undvika att bli utsatt för mer våld, och hennes fokus kan handla om att överleva och undvika det som sker, så gott det går.
   
   Nu börjar mannens verklighet bli kvinnans verklighet, på det sätt att hon har övertagit mannens negativa bild av henne och gjort den till sin.
3. Växling mellan värme och våld
   Även i en våldsam relation finns det stunder som är bra. Mannen utnyttjar det och kontrollerar kvinnan genom att växelvis vara varm och kärleksfull och våldsam och hotfull. När mannen växlar mellan värme och kärlek och våld och hot skapar han förvirring hos kvinnan. Det är ett effektivt sätt att hålla kvar någon i en relation. Kvinnan får hopp om att kärleken och värmen är mannens vanliga sätt att vara. Att bråken bara är en tillfällig svacka och att partnerns beteende beror på att han har det svårt just nu och att det nog blir bättre snart.
   
   Det är också vanligt att mannen lägger över ansvaret för våldet på kvinnan. Han kan säga att det är hennes fel att han behöver slå, att han egentligen inte vill slå men att hennes beteende tvingar honom till det. Till slut är våldet en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut. Kvinnan vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande.
   
   Hans våld mot henne är en självklar del inom relationen, och våldet har blivit grövre i takt med att det har normaliserats.