Polisen i Sverige växer fram

Regler om lag och ordning har funnits i Sverige ända sedan medeltiden på 1300-talet och 1400-talet, då landskapslagarna fanns. På den tiden hette domstolar ting. De och kungens fogdar hade ansvar för att medborgarna följde lagarna.

Polis och brandman i ett

På 1700-talet började ett slags polis organiseras i städerna, deras ansvar var att hålla ordning och varna för bränder. De kallades för brandvakt. Brandvakten var också beväpnad med en brandvaktssax, även kallad för bygel. I den övre änden satt något som liknade en sax, som brandvakten förde runt nacken på den person han skulle ta hand om. Om brandvakten behövde förstärkning stötte han den så kallade doppskon i gatan, denna satt i änden på handtaget.

Sveriges förste polismästare utses

År 1776 inrättades Kungliga poliskammaren i Stockholm och kung Gustav den tredje utnämnde Henric von Sivers, adlad Liljensparre, till Sveriges förste polismästare. Under den här tiden levde skalden Carl Michael Bellman. Han skrev dikter och sånger om den tidens sedlighetspoliser, separationsvakterna som kallades för "paltarna". Stadsvakterna hade också ett smeknamn. De kallades för "korvarna" och deras uppgift var att hålla ordning på manliga fridsstörare.

Under första halvan av 1800-talet blev det vanligt med politiska demonstrationer. Det fanns ingen polisorganisation i Sverige och vid oroligheter i Stockholm år 1848 kallades militären in. I sammandrabbningen mellan militären och demonstranterna dödades flera personer.

På 1850-talet började städerna i Sverige organisera ordningspoliser. Stockholm hade år 1850 drygt 90 000 invånare och år 1900 hade antalet ökat till 300 000. Då fanns Distriktspolisen med poliskonstaplar som arbetade i olika trakter eller vaktdistrikt. För första gången blev poliser en egen yrkesgrupp.

När industrialismen tog fart började folk över hela Sverige att flytta till städerna där det fanns jobb att få. De flesta städerna förändrade då sin polis och organiserade sig likt de i Stockholm. Polisverksamheten leddes av polismästare, stadsfiskal eller borgmästare.

Polisen på landet

På landsbygden var fjärdingsmannen polis. Namnet kom av att fjärdingsmannen från början ansvarade för varje fjärdedel i ett härad.

Ett härad var ett begränsat område. Enligt en stadga år 1850 bestämdes det att det skulle finnas en fjärdingsman i varje socken (skillnaden mot härad).

Fjärdingsmannen arbetade som dagens närpolis, nära medborgarna. Han var insatt i de lokala förhållandena och var både polis och skatteindrivare. Vid början av 1900-talet fanns det ungefär 2 800 fjärdingsmän i Sverige. Lönen varierade mellan 50 och 300 kronor per år. För att kunna försörja sig var fjärdingsmannen tvungen att ha ett yrke vid sidan om. Titeln fjärdingsman fanns kvar ända till år 1954 då den ändrades till poliskonstapel.

Andra titlar som ändrats genom åren är kronofogde och länsman som år 1918 fick de nya titlarna landsfogde respektive landsfiskal.

Från kommunal till statlig polis

Anställningstrygghet var ett okänt begrepp vid sekelskiftet 1800-1900. År 1903 bildades Svenska Polisförbundet och året därpå skrev riksdagsmannen Adolf Hedin en motion, ett förslag, om att hela landet skulle ha en gemensam polislag. År 1925 införs en lag om polisväsendet i riket och den reglerar polispersonalens anställningsvillkor i hela landet. Vid den här tiden var polisväsendet styrt av kommunerna och Sverige var indelat i polisdistrikt.

En händelse år 1931 i Ådalen i landskapet Ångermanland, förändrar polisens organisation. Fem arbetare skjuts till döds av militär i samband med en arbetskonflikt. För att förhindra att något liknande ska hända igen inrättas en statligt styrd polis, Statspolisen, i ett tjugotal städer. Statspolisens roll är att vara en förstärkning till den lokala polisen.

Kvinnor inom polisen

Fram till 1950-talet var polisyrket mansdominerat. År 1957 antogs de första kvinnliga poliserna i Stockholm och i januari året därpå började de sin ordningspolistjänst. Kvinnorna hade samma arbetsuppgifter som de manliga poliserna men var utrustade med batong i stället för sabel.

År 1981 utnämndes den första kvinnliga polismästaren i Sverige: Karin Värmefjord. Idag är ca. 35 procent av poliserna i Sverige kvinnor.

Polisen blir statlig i hela Sverige

Genom beslut vid 1962 och 1964 års riksdagar beslutades det att polisen i Sverige skulle bli statligt styrd från år 1965. I samband med det minskades antalet polisdistrikt från över 500 till 119. Rikspolisstyrelsen skapades för att vara en samordnande myndighet för polisen. År 1999 blev det 21 länspolismyndigheter som geografiskt motsvarade Sveriges 21 län.

I januari år 2015 ombildades polisen från 21 fristående myndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium till en Polismyndighet.

Läs mer om dagens polis på Polismyndighetens webbplats