Brott i nutid - Sara

Brott i nära relationer har funnits i alla tider. Det här är den sanna berättelsen om Sara, från början av 2000-talet. Personerna i berättelsen heter egentligen något annat.

Du kan antingen lyssna på berättelsen genom att klicka på bilden, eller läsa den längre ned i texten.

Saras man visar tidigt oacceptabla sidor.

  • Varför tror du att Sara ändå stannar kvar i relationen?
  • Om du varit Saras vän, vad hade du sagt till henne?
  • Om du varit vän med Saras man, vad hade du sagt till honom?

Berättelsen om Sara

När Sara och Lars träffades första gången blev de blixtkära. Både Sara och Lars hade barn från tidigare relationer, som de hade delad vårdnad om. Sara hade längtat efter att bilda en ny familj och hon blev gravid kort efter att hon träffat Lars. De flyttade ihop.

Ganska snart förstod Sara att Lars hade problem med droger och alkohol. Hon bestämde sig för att lämna honom, men lät ändå bli på grund av sin graviditet. När Emil, deras gemensamma son, var liten åkte de på semester.

"Vi blev ovänner. Det var vid frukostbordet, och jag sa väl nåt som han inte gillade, då kom smällen. Alla tre barnen såg det... Och han hade en klackring och jag har ju lite ärr här och var (visar ärret), men jag har ju ärr här inne (klappar på hjärtat), i hjärtat, här sitter det... Jag hade ju känt mig otrygg med honom innan, men inte fysiskt, jag kunde inte tro att han, att jag, skulle bli utsatt för våld."

Sara gjorde en polisanmälan. Det var den första.

Avsvimmad i fyra dagar

Lars var ofta borta på jobb i flera dagar och Sara fick ta hand om både sina och Lars barn.

"Lars kom hem på helgerna. Han sa att han skulle komma en viss tid, men det hölls ju aldrig och sen åkte han igen tidigt på söndag eftermiddag."

En dag när Sara var med sin pappa, ringde Lars och krävde att hon skulle komma hem. Sara vägrade och sa ifrån att hon kommer senare.

"När jag kommer tillbaka sitter han under trappan till min lägenhet. Ja, det här har jag bara fått beskrivet för mig. Jag minns fortfarande ingenting. Han måste ha slitit in mig i lägenheten och misshandlat mig där inne. Det hade gått snabbt. Och jag tuppade av men jag vet att Lars ringde till sin bror och han hade sagt att ja, 'det är för sent'."

Brodern förstår och slänger sig på telefonen och ringer efter hjälp.

"Så jag vet att det stod fyra polisbilar hemma hos mig och en ambulans."

Lars hade då stuckit därifrån och låst med dubbla lås. Han hade tagit Emil med sig. Kvar därinne låg Sara på hallgolvet.

"Jag vaknade upp efter fyra dagar på sjukhuset. Då kom socialen dit och undrade om jag behövde hjälp. Men jag visste ju inte vad som hade hänt. Så jag tittade mig i spegeln och då förstod jag. Jag var ju helt blå och jag hade ont, ont överallt."

Fängelse men möten under permissionen

Lars döms till fängelse och i fängelset får han gå i terapi. Sara flyttar till en annan ort och försöker starta om på nytt.

"Vi träffades under permissionerna, trots allt... Jag har ju velat. Jag har ju så gärna velat ha den här familjen."

Och nu visar plötsligt Lars den kärlek som Sara längtat efter. Hon får buntar med kärleksbrev och Sara låter honom komma tillbaka.

"När han kommer ut, ska vi ge det en chans och då, då är Lars som en annan man, han har aldrig visat att jag betytt någonting tidigare, men nu är han helt plötsligt svartsjuk, Han har aldrig visat det förut. Han började kolla mina telefoner. Och jag känner mig inte trygg."

Kan aldrig förlåta

Efter flera obehagliga gräl bestämmer sig Sara för att bryta helt med Lars. Men en dag när hon kommer hem med Emil från dagis sitter han i soffan i vardagsrummet.

"Jag ska göra köttbullar och stuvade makaroner och jag märker att min son, efter allt det vi gått igenom, är också rädd och tyst."

Lars är fruktansvärt aggressiv och Sara får panik.

"Jag springer och ringer på hos grannen. Det var så hotfullt/.../ Det enda jag vill är att polisen ska hämta min son som är där nere."

När polisen kommer tar de hand om Emil. Lars avvisas. Efter ytterligare hot kräver Sara att han ska få besöksförbud. Vilket också sker. Trots det känner Sara en fruktansvärd rädsla. Hon har en återkommande mardröm om att Lars tar sig in i lägenheten och att hon kastar sig ut från fjärde våningen.

"Jag vet att han var vid dörren en natt, han var där. Jag vet det. Jag hade stenkoll. Till slut stod jag inte ut. Efter det har jag hemtelefon, mobilen och ett larm, ja, ett sånt där man kan trycka på direkt, det har jag vid min säng varje natt. Jag kunde inte gå ut, jag kunde inte sova, Jag var alltid redo och tänkte alltid på min son och tänkte att åtminstone han måste få leva ett normalt liv."

"Men det han gjort mot mig, det är saker man aldrig kan förlåta. Så länge han är vid liv kommer jag alltid vara rädd. De enda jag känner att jag fått hjälp av och som jag verkligen, litar på det är polisen, jag har inte fått hjälp någon annanstans, tycker jag."

Till toppen